Nej, jag kommer inte från Göteborg, ordvitsen i rubriken till trots. Jag kände bara rent spontant att det var en passande rubrik till dagens inlägg om poängfältskjutningen ENA-Turen.

Jag vet att det var ett tag sedan som tävlingen gick av stapeln, jag har bara inte kommit mig för att skriva på sistone. Kanske beror det på att jag inte är så nöjd med hur det gick. Här kommer i alla fall en liten återblick på förra helgens missöden.

Vi hade i alla fall tur med vädret
Det var en vacker dag, kanske årets första riktiga vårdag. Trots att det var snö på backen så sken solen glatt och pappas handvärmare kändes faktiskt överflödig. Vi började med A-vapnen, och som vanligt blev det ömsom vin, ömsom vatten för min del. Jag fyllde faktiskt på tre stationer, vilket var ovanligt mycket för att vara mig. Men vissa andra stationer gick sämre, så slutresultatet blev väl halvdant. I klass 3, som jag "tvingas" skjuta i år, räckte det inte speciellt långt. Jag kom inte sist i alla fall, alltid en liten tröst.

Otursstationen
För att anknyta lite till rubriken så tänkte jag berätta om en station, nämligen station nummer 6. Det var banans "långhållsstation", och jag mindes tillbaka på höstens tävling ENA-Träffen, då jag fick eldavbrott på den stationen i C och sedan missade två skott på omskjutningen. Och tro det eller ej, men jag fick eldavbrott även denna gång, men nu alltså med A-pangen! Första skottets hylsa ville inte lämna patronläget, och gjorde det därmed omöjligt för nästa patron att matas in. Jag anmälde mitt eldavbrott och fick vapenfelet godkänt. Pappa hjälpte mig att få ut den trilskande hylsan, och råkade då säkra vapnet. Han sa detta till mig, men när det var dags för omskjutningen hade jag hunnit glömma bort det. Så där stod jag i några sekunder och undrade varför det inte gick att trycka av. Så kom jag till slut på det, osäkrade snabbt vapnet och stressade iväg skotten vilket resulterade i tre bommar. Inte så skoj... 

C-varvet
Efter ett, under omständigheterna, nästan godkänt A-varv var det dags för C-varvet. Det brukar ju gå ganska bra, så jag var optimistisk. De fem första stationerna flöt på utan några bommar. Så var det dags för sexan igen, otursstationen. Lite nervös var jag ju förstås, men jag försökte verkligen fokusera och tänka på att sikta högt i målen eftersom avståndet var så pass långt. Och det gick, hör och häpna, riktigt bra! Alla skotten satt i alla fall där de skulle, så jag kände mig lättad. Bara två stationer kvar, förvisso hyfsat svåra, men de hade ju gått bra tidigare så jag var inte så orolig. Men ni vet vad man brukar säga, man ska inte ropa hej... 

Otursstation nr 2
Sjuan var en lurig station, det visste jag redan innan, men jag var ändå ganska övertygad om att det skulle gå bra. På A-varvet satte jag alla skott, bara det att jag glömde bort en figur. Totalt var där sex figurer, och jag sköt bara på fem av dem, men två skott i en av figurerna. Nu på C-varvet ville jag ju skjuta på alla sex figurer, eftersom det var poängfältskjutning och varje träffad figur ger poäng. Så sekundrarna innan eld bestämde jag mig för hur jag skulle skjuta och kände mig nöjd med min taktik. Men det var inte så bra som jag trodde, faktum var att det var fullständigt omöjligt att skjuta så som jag hade tänkt. Jag blev helt förvirrad och tappade bort mig totalt i visningarna, och missade TRE skott! Därmed missade jag också tre figurer, vilket ger sex bort. Där var den tävlingen körd. Sista stationen gick bra, men det hjälpte ju föga. Jag fick bara ihop 73 av 79 poäng, och enligt den preliminära resultatlistan kom jag 21:a av 59 startande. Inte riktigt vad jag hade hoppats på... Men det är bara att glömma och gå vidare, det kommer ju många fler chanser i framtiden.


Det blev inte så många bilder från tävlingen, det här är faktiskt den enda. Som synes är det soligt, om än lite snöigt på backen.