I lördags var det ju som sagt Lyckträffen i Grimsta. Jag och pappa åkte dit utan att ha föranmält oss och hoppades på lyckan. Vi fick vara med som tur var, det hade ju varit lite snöpligt att få åka hem igen.

Det gick faktiskt bättre än i torsdags, som jag ju hoppades på, men inte gick det bra för det. Kanske var den obarmhärtiga hettan som gjorde det, men troligast är att resultatet bara återspeglar den mängd träning som jag har lagt ned på skyttet det här året. På tok för lite alltså.

Provserien var väl varken speciellt bra eller dålig, en alldaglig 46-poängare blev det. Men redan under första tävlingsserien kände jag mig väldigt darrig på handen och lyckades inte skaka in mer än 44 poäng. Det här kan bli riktigt dåligt, tänkte jag i mitt stilla sinne, men nästa serie blev åtminstone en 47:a. Sedan blev det ytterligare en 44:a, och därefter ännu en 47:a.

Femte serien bröt mönstret och summerades till 46 poäng, och då räknade jag ut att jag skulle behöva skjuta en 48:a som sista serie för att uppnå 276 poäng, vilket brukar vara gränsen för standardbrons. För att göra det lite extra spännande hade jag skjutit två nio och två tior när det sista skottet återstod. Efter att skottet hade gått väntade jag ett par sekunder med att kolla i kikaren och kände efter hur skottet kändes. "Jo, det skulle nog kunna vara en tia", tänkte jag. Och det var det också! I efterhand visade det sig emellertid att det hade räckt med 275 poäng för ett standardbrons.

En preliminär resultatlista finns uppe på Bromma PK:s webbplats. Jag hamnade på plats 8 av 22 i 3C. Det står dock att min tredje serie var en 46:a istället för en 44:a, så min totala poäng därmed blir 278, men det spelar ingen roll eftersom min placering inte påverkas av det. Pappa kom tvåa i samma klass med 287 poäng, och Jonas W kom på platsen före mig.